Misslyckat försök

Att bilda ett badbolag var uppe redan 1896, den tiden då det stora sillfisket började ta slut. Uppgiften skulle vara att uppföra ett badhus och i övrigt verka för badgäströrelsen. Fler turister skulle lockas till Bovallstrand. Närmsta varmbadhus i norr var Grebbestad, och Lysekil i söder. 1906 gjordes ett försök att bilda en förening som skulle bygga ett mindre badhus. Planerna lades ned eftersom flera svårigheter dök upp och intresset var obetydligt. Ortsbefolkningen menade att priset på livsmedel skulle gå upp om sommargästerna kom till orten. Dessa farhågor kunde nog i viss mån vara berättigade på grund av den tidens kommunikation. Tillförsel av lantmannaprodukter skedde bara med häst när lantbrukarna hade tid att köra ner till Bovallstrand. Det fanns bara en häradsväg till Bovallstrand från Tossene.

Bolaget bildas

Inte förrän i slutet av 1908 kom projektet upp igen (enligt Alfred Larssons anteckningar, eftervintern 1909). Det hade tidigare visat sig att Alfred Karlsson var villig att sälja sin affärsfastighet, där han hade en speceriaffär. Till badsäsongen 1909 kunde AB Bovallstrands badinrättning starta sin verksamhet, som det sedan benämndes i stiftelseurkunden: "bedriva bad och hotellrörelse". Det erbjöds tångbad, ångbad och gyttjebad. Det var svårt att få Bovallstrandsborna att teckna aktier i bolaget. Det var inte så många i samhället som ansåg sig ha råd. Så för att få in aktiekapital fick de fem stiftarna Amandus Tillander, Frans O. Johansson, Johan Tobiasson, Fritz L Karlsson och Alfred Larsson vända sig utombys. Man fick bl.a. bryggeriföretag att teckna aktier i bolaget. Detta lade grunden till den popularitet som Bovallstrand fick som rekreationsort under sommaren.

Badhus

Hotellet ödelades senare i en brand och Badhotellet byggdes på samma plats. Idag är Badhotellet ombyggt till lägenheter.

Verksamheten växer 

1911 anställdes i Bovallstrand en badläkare och massör. På bolagsstämman 1 april 1913 beslutades att sälja den gamla fastigheten med hotellet till A Karlssons Bryggeri i Lysekil. I stället köptes en tomt av Henrik Salberg där ett nytt varmbadhus skulle byggas. Verksamheten höll på fram till på 1960-talet. Byggnaden fungerar idag som verkstad för Lars Högdén Service (Statoil). 

Badortens dag

Efter första världskriget ökade turismen. Bovallstrandsborna hade insett att man kunde tjäna pengar på att hyra ut rum till badgäster. Inkomsterna gick i regel till upprustning av husen. Men det var mycket som fattades. Folk ville ha strandbad, tennisplan och en modern restaurang. Tack vare de yngres hjälp i Bovallstrands Idrottsförening (BIF), Godtemplarlogen och Badbolaget ordnades med gemensamma ansträngningar "Badortens dag" 1929. Programmet upptog bl.a. brottning mellan europamästaren Cadier och Rydström, båda från Borås, dragspel och sång av Einar Fagstad, filmvisning, flyguppvisning av kapten Ahrenberg, kapprodd och fotboll. Tillströmningen till festen blev över förväntan. Detsamma gällde inkomsterna. 4.000 personer betalade i inträde vardera 1 krona under de två första dagarna. Bruttoinkomsten blev 9.000 och nettot 6.000. Dessa pengar delades lika mellan föreningarna. Överskottet gick bl.a. till underhåll av Badholmen.

Badholmarna skapas

Nästa år var det dags för Badbolaget att göra nya investeringar. 1930 kunde bolaget köpa en 10 meter lång strandremsa på Henriksberg av Emanuel Henriksson och en holme lämplig för friluftsbad. Sörholmen (benämndes även Lilla Fiskholmen) kallades för Badholmen, och dit lät man bygga en träbro. På bolagsstämman 25 april 1932 beslutades att köpa ett jordområde av Ragnar Salberg för att anlägga den nuvarande tennisplanen. På bolagsstämman 20 september 1933 beslutades att en stenbro skulle byggas till Badholmen, om det gick att få stadsbidrag. På grund av arbetslösheten på Sotenäset fick man 1934 statligt och kommunalt stöd att anlägga stenbron, som var färdig 1935 till en kostnad av 23.000 kronor mot beräknat 9.000 kronor. Orsaken till den högre kostnaden var besvärliga bottenförhållanden med skrotfyllning till 9 meters djup. I mitten gjordes på fiskarnas begäran en öppning för småbåtar. De brukade ro den vägen i hårt väder. På Badholmen uppfördes sedan badhytter, svikter, hopptorn och ordnades simskola, som länge sköttes av Agnes Högdén. 

Slutligen inköptes Biskopsholmen och Mittholmen 1939 och förbands till de övriga med en träbro. 1935 invigdes Badholmarna av Kronprinsen. Hans namn finns inristat på Badholmen nära hopptornet.

En eldare berättar 

Gustaf Rundberg, som var eldare sommaren 1925 berättar om sitt arbete: 

Var hos Fritz Karlsson och fick reda på att jag skulle börja arbeta som eldare på varmbadhuset. Jag träffade Karl-Johan som visade och satte mig in i de arbeten jag skulle göra. Det gällde att pumpa upp vatten i två stora träkar, inköpta från Öckerö, samt vidare fylla en stor kittel som stod inmurad i en ugn. Klockan sex på morgonen gällde det att plockat fram ved och få eld i ugnen. Vattnet skulle vara varmt så baderskorna Berta Niklasson och Gerda Rundberg kunde börja att tappa upp vatten och göra klart tills gästerna kom. Antalet bad kunde vissa dagar uppgå till 40 styck och då var det ganska jobbigt att med en gammal handpump hinna pumpa lika fort som alla badkaren fylldes. Jag ställde mig så att jag kunde stå och läsa på samma gång som jag pumpade. 

Vissa kvällar och söndagar fick jag ta jullen och fara ut till Hällsö och Tärneskären för att samla ihop tång till tångbaden och ut till Bergsvik och ta upp lera eller gyttja till gyttjebaden. Det gick till så att man stack ner ett rör med hål på ena sidan genom ett tunt sandlager, och när man drog upp, fick man en fin lera som var utan ett enda sandkorn och var mjuk som grönsåpa. Denna gyttja användes av baderskorna vid de så kallade gyttjebaden.

Källa: 

BOVALLSTRAND - Ett kustsamhälles liv i ord och 

Tidningsurklipp från Lysekilsposten.

Anteckningar från Alfred Larsson

Copyright © AB Bovallstrands Badinrättning, www.badholmarna.com